Två dagar i Karlstad.

Ja, nu har vi varit där igen! Det är alltid lika kul att komma till universitetet och känna atmosfären. Det är så kul att titta på folk och känna att man får en massa gjort på utbildningen.
Som vanligt är dessa dagar fullproppade med information och upplevelser. (På bilden är det valda delar ur Katrineholmsgruppen som visar vad vi åstadkom i bild-workshopen. Ett tjusigt (?) skuggspel!) Det känns ännu mer nu i den estetiska kursen. Särskilt under drama-workshopen så rördes allas känslor upp under arbetet med Selma Lagerlöfs "Bortbytingen". Arbetssättet med processdrama var nytt för mig och grundades här på boken "Dramakompassen" av Allan Owens och Keith Barber. Vi fick fundera och agera kring de olika karaktärernas bakgrund och varför de gjorde som de gjorde i sagan. När vi var längst nere på botten i moderns förtvivlan och villrådighet så var det dags att gå och äta lunch och lektionen var slut. Alla var då väldigt tysta och nästan nedstämda så vi bestämde oss för att göra en stillbild av den fina återföreningen i slutet av sagan. Det lyfte upp vårt humör igen. Tack till härliga dramaläraren Susanne Arvidsson för den mycket starka upplevelsen!

Nu ska jag sätta igång med att sortera och fixa in lite bilder på bloggen. Måste ta hem ett program för att förminska bilder så att jag kan skicka dom på mail. Jag har inte riktigt förstått mig på den delen än...

Just nu sitter jag och tittar på mina studiekompisars bloggar. Jag har inte hittat alla än men ooo va roligt att följa folk man känner i deras vardag!
Jag ska ju snart lägga pluggandet på hyllan ett tag. Efter denna kurs så blir det två månaders vila innan det är dags för "nedsläpp" av familjemedlem nummer fyra. Nummer sex om man räknar med katterna och det gör man väl?!
Foglossningen blir bara värre och värre och kroppen skriker vila om jag har för många punkter på programmet under en dag. Jag ska i alla fall hinna med två Karlstadresor till med min kära studiegrupp. Åh, fy så jobbigt att lämna er! Camilla, Myran, Sussi, Titti, Malin och Anna: Jag kommer att sakna er nåt oerhört! Vi har den bästa studiegrupp man kan ha! Alla hjälper varandra och stöttar, vi får verkligen saker gjorda och har så enormt roligt när vi gör det!
Det kommer att kännas väldigt tomt utan våra telebildmåndagar...

Nu är det mesta fixat till imorgon i alla fall. Ska rota rätt på lite bilder och ljudklipp bara och så tanka hem PhotoStory. Har hört på forumet att det inte funkar så bra med Windows 7 men jag tar hem det och installerar så kanske jag kan få hjälp av snälla Dan Åkerlund på universitetet imorgon.

Estetik i förskolan av Brit Paulsen

Inför gårdagens föreläsningar skulle vi läsa just denna bok. Jag gjorde så och blev både överraskad och lite fundersam. Mycket av det som stog i boken kan jag relatera till och känner att det tillförde mig ny kunskap men så fanns det idéer som jag blev direkt provocerad av. Författaren stöder sig på teorier från DH Winnicott om utveckling av lekbeteende. I boken står att det är modern som för in "övergångsobjekt" (mjuka djur ex.) i leken för att på nåt vis ersätta sig själv som leksak/lekkamrat(?) för barnet. I hela förklaringen av denna teori så nämns aldrig någon annan än modern. Det är från modern barnet får respons, närhet, trygghet... Nu är säkert denna teori komprimerad men jag blir ändå rätt irriterad när varken fadern, syskon eller andra viktiga människor förts in i diskussionen. Jag kan inte heller hålla med om själva grunden i teorin att det är moderns försök att "stöta bort" barnet som gör att det tvingas lära sig att leka själv. Jag tror istället på att barn har en inneboende nyfikenhet för det nya. Att de sen kollar av med föräldern eller den trygga vuxna och sen ger sig ut på äventyr för att upptäcka och lära sig saker. Rätta mig om jag har förstått denna teori helt galet. Jag har läst om Winnicotts teori på wikipedia och där fått en lite annan (klarare) bild av den. Det är hur den framställs i kurslitteraturen som jag kommenterat här.

För övrigt är boken intressant och bra som redskap när man ska jobba med barn tror jag. Man måste ju inte hålla med om allting man läser. Lärandet är ju en process och man lär sig genom att ifrågasätta och få respons från omgivningen. Eller?